Revolutionerande faktum

Det är inte skönt att stå ute i minusgrader och titta på fotboll i två och en halv timme med ett par tunna Converse på fötterna.

Frågor på det?

Linda Rosings födelsedagskalas

"Det är ju jag", säger Linda Rosing alltså om sin så kallade brösttårta. Kul ord, för övrigt. Men jag kan se det framför mig, hur hon får frågan om brösttårtan av någon journalist. Som vill veta hur hon tänkte, och varför hon valde en så udda tårtkreation. Och så sitter Linda där i telefonen (inte bokstavligen) och fnissar lite för sig själv och beundras över sin egen uppfinningsrikedom. Till slut så svarar hon: "Det är ju jag".

Och så fnissar hon igen. Beundras över hur wild and crazy hon fortfarande är, trots att hon börjar bli lite till åren. Att jag vågar, tänker hon, och sedan lägger hon på telefonen.

Journalistik på hög nivå

Hej älskade blogg. Idag tänkte jag bjuda alla mina läsare på förra årets bästa artikel. Skriven av stjärnorna på Aftonbladet, givetvis. Här är den. Finns inga ord för hur roligt det är. Framförallt rubriken "Så vet du om ditt barn är skinhead".

Vilken raketforskare det krävs för att inse det hörrenini. Hörrenini är ett rätt kul uttryck förresten, det är som hörrududu fast med plural. Det kanske ni förstod. Hm.

Suger på bio

Antingen har Aftonbladet varit roliga medvetet eller så har de varit det omedvetet. Vet inte riktigt vad jag ska tro. Svår balansgång, det där. Att veta när de är roliga medvetet eller inte, alltså.

Men det kan inte bara ha varit jag som tänkte på något annat när jag såg första bilden och rubriken.

Jag vet att ni saknat mina inlägg ett par dagar

... så jag bjuder på en "samma mamma". Så snäll är jag, liksom.

Bert Karlsson är en härlig kille

Läste en kul grej i tidningen igår. Bert Karlsson, allas vår Bert, tyckte att Eurovision Song Contest borde bojkotta och stänga ute Israel på grund av Gazakriget. Haha! Är det inte fantastiskt roligt? Men jag förstår Bert, när Israel hör om att de inte får vara med i en sådan ärofylld tävling om de fortsätter kriga och bomba lär de ju sluta direkt. Utan tvekan. Eller? Nä? Kanske inte.

Det är nästan lika roligt som när Aftonbladet uppmanade sina läsare till att ha en röd bakgrundsbild på datorn för att stödja munkarna i Burma. Haha.

Vilka jävla idioter det finns.

Hallå där

... Isabella Löwengrip, 18, bloggerska, som nyss genomgått en plastikoperation. Hur mår du?

Bra! Pengar rullar in som dom ska, det går bra nu! Petter. Hehe.

Varför bestämde du dig för att genomgå en sådan här operation?

Har varit trött på mitt utseende länge nu. Nils klagar på att jag är för lik Miss Piggy, så jag tänkte överraska honom. Och så ville jag bli mer lik min idol "Greven". Och så ville jag bränna lite pengar. Jag har rätt mycket vet du. Svårt att veta vad man ska göra av allt.

Vad är det i "Grevens" utseende som lockar dig?

Han är stekig. Och har pengar. Mest stekig.

Stekig?

Ja. Stekig. Du vet. Han vet vad som är inne. Hänger på Stureplan en del. Har cash. Precis som jag.

Är du nöjd med slutresultatet?

Ja! Det blev bättre än jag vågade hoppas. Särskilt nöjd är jag med mina nya ögon. Lite mindre, lite mer kines liksom. Alltid tyckt om små ögon, dom ser härligt mongo ut på något sätt. Visar att man har pengarna. För det finns mycket pengar där borta i Kinaland. Dom har mycket tv-spel och sånt. Kineserna är framtidens bloggare brukar jag säga. Cash. Hihi.

Tack så...

Vänta! Jag vill hälsa till min pojkvän Nils också.

Okej. Tack så mycket då Blondinbella.

Tack själv! Glöm inte rösta på mig i Let's Dance på fredag! Om ni har råd. Jag har råd själv iallafall. Är rätt rik.

Svetlana älskar mig

Ta en titt på mejlet här uppe, som jag hittade i min skräppost för någon vecka sedan. Svetlana ger sin själ till mig. Sin själ, sin kropp, sina tjänster. Allt. Hon vill ge mig lycka. Och framförallt - hon vill laga mat till mig. Kan ju vara bra i framtiden, kan man tänka sig. Men det mystiska är att hon har skickat det här till fyra personer vars mailadress börjar med "ludde". Har hon någon slags "thing" för det namnet, kanske? Det verkar ju onekligen så. Men, vem är jag att klaga. Egentligen.

Och jag skulle vilja dementera för er oupplysta att min mailadress är "ludde-cool@hotmail.com". Det är den inte. Faktiskt. Believe it or not. Hm. Ja. Kan inte sluta skriva. Nu slutar jag. Tjo. Tjipp.

Äh.

24

Har spenderat dagen med att titta på de fyra första 24-avsnitten från säsong sju. Och jag har haft sämre dagar. Fantastisk serie, det där. Trots att man alltid vet att Jack överlever och löser allting till slut så är det ändå sjukt spännande och... alldeles, alldeles underbart. Ok, det där lät sjukt töntigt. Men you get my point, liksom.

Antagligen så bryr sig ingen som läser det här, men: Tony Almeida! Min favorit i serien, all-time! Nåja, efter Elisha Cuthbert, såklart. He's back! With a smack! And ready to attack! Typ så. Iallafall: fan vad kung han är. Stenhård. Iskall. Cool. Ball. You name it, liksom.

Och när jag blandar engelska och svenska på det här sättet som jag gjort i det här inlägget känner jag mig för ett kort, kort ögonblick lika stenhård och iskall och cool och ball som Tony Almeida. Ville bara klargöra det, liksom.

Liksom, liksom.

Körslaget

Vad fan är Körslaget? Egentligen? Jag har förstått att det är svenska B- eller C-kändisar som leder en kör, typ, och sen röstas någon ut lite då och då. Men hypen? Varför? För jag ser Facebookvänner som går med i grupper som "VI RÖSTAR PÅ DEN OCH DEN I KÖRSLAGET". Och jag blir lite rädd och känner mig lite ensam, för jag måste vara den enda människan på jorden eller iallafall i Sverige som inte sett ett jävla avsnitt.

Och jag tänker inte göra det heller. Den där rebelliska sidan igen, ni vet.

Andreas Kleerup Superstar

Hade absolut ingen aning om vem människan var innan den där Grammisgalan. Eller: jag hade hört namnet, men kunde inte placera det. Inte på rätt ställe, iallafall.

Men nu! Vilken jävla stjärna han är, den där Kleerup. Nog för att det är lite klantigt att ertappas med kokain på en sån gala. Kanske. Men vilken citatmaskin killen är. Måste nog börja lyssna på hans musik efter de här, fullständigt briljanta, uttalandena:

"Min inställning är... Jag säger som John Lennon: "Vad än som tar dig genom natten, det är okej, det är okej"."

"Beatles "Sgt Pepper" gjordes inte på grönt te och grönsakssoppa."

"Och allt jag gjort för Sverige, all skatt, Unicef-engagemanget för svältande barn... Alla kan se drogade ut efter en kväll på champagne."

Kvarglömda skor

På gymmet där jag tränar nowadays (fett biff snart jao) finns det precis vid utgången en plats eller snarare ett par hyllor för kvarglömda skor. Det roligaste med det är att det inte är några inomhusskor som man kanske hade kunnat tro där, nej nej, utan det är istället vanliga skor. Utomhusskor. Sneakers, kängor, you name it. De har allt. Gå dit och välj och vraka, liksom.

Men: hur i helvete lyckas man glömma ett par utomhusskor på ett gym? Och framförallt: när märker man att man har glömt dem? Är det när man kommer hem, kliver innanför dörren, böjer sig ner för att knyta upp skorna som man tänker att "fan, har jag gått hem i bara strumpor alltså". Eller är det när man sätter sig i bilen och trycker ner gaspedalen som man tycker att det gör lite ondare och känns lite hårdare än vanligt i fötterna och tänker att "fan, jag har inte några skor på mig, men jag orkar inte gå in igen och hämta dem utan jag kör hem ändå".

Sådana här saker fascinerar mig enormt mycket, verkligen.

Rebel, rebel and yell

Jag vet inte riktigt varför, men jag känner alltid ett sjukligt behov av att svara tvärtemot vad majoriteten svarar i sådana här nätundersökningar på exempelvis aftonbladet.se. Nu ställde de frågan "Är det för lite schemalagd idrott i skolan?", och det tycker jag absolut, visst vore det både roligt och bra med lite extra idrott. Men det svarade jag inte. Istället för att välja det jakande alternativet tog jag det nekande och - precis som jag trodde - hade de flesta röstat "Ja". Hela 81,1%, faktiskt.

Varför jag måste rösta mot alla andra har jag ingen aning om. Kanske är det min rebelliska tonårssida som tar över för några sekunder, kanske tycker jag undermedvetet att det är häftigt att tycka mot alla andra, kanske försöker jag vara så indie jag kan. På alla sätt, i alla lägen, på alla områden.

Nåja. Det finns ju större problem här i världen. Som att jag förlorade borta mot Blackburn på Football Manager 2009 precis, till exempel.

Människa eller geni?

Igår, när jag hade tråkigt, skickade jag iväg ett sms till tjänsten 118 100. För att reda ut ett frågetecken, liksom. Något jag alltid undrat. Önskat få svar på. Inte kunnat. Nåja. Jag skrev: "Hur bra är bloggen på http://loedde.blogspot.com?"

Så, idag, ungefär 16 timmar efter att jag ställde frågan (det tog ett tag att läsa igenom allt alltså, hähä), fick jag svaret. Jag citerar: "118100 tycker att bloggen "loedde" har en riktigt snygg design och uppdateras alldeles lagom många gånger för att kunna behålla sina läsare. Vi tror samtidigt att ens intresse för att fortsätta läsa bloggen ökar markant om man känner människan, eller geniet (?), som ligger bakom den. Mvh 118100"

Jag ska absolut inte sticka under stol med att jag är ganska nöjd. Jävligt nöjd, faktiskt.

WE DON'T NEED NO WATER LET THE MOTHERFUCKER BURN!

This shit totally freaks me out

Alldeles nyss, precis innan jag åt frukost, dök meningen "The year we make contact" upp i huvudet. Jag kunde inte placera den eller förstå varför den gick upp alls, men det gjorde den. Och när jag satt där och åt mina mackor och min yoghurt och drack min juice så läste jag tidningen. Precis som vanligt, alltså. Till slut kom jag längst bak i tidningen, till TV-guiden. Och det första jag ser är en film: "2010 - året då vi får kontakt". Ikväll. På någon kanal som heter TCM.

Och sådant här är så jävla äckligt.

Förresten

... ni har väl inte missat min omröstning här till vänster? Det hoppas jag att ni inte har gjort. Åtta personer har röstat hittills, visste inte att det var någon som tittade på min blogg ens. Världen är full av överraskningar, obviously. Roligt. Men: två personer har röstat "Nej". VADÅ NEJ? Vad är felet?

Tell me!

Godkväll

Här ligger jag i min säng och har det bra. Dricker lite vatten (sjukt vuxet) och slösurfar på internet och lyssnar på musik. Just nu: svensk electropop is the shit. För tillfället är det pacific! som rullar. På Spotify. Bra skit. Titta själva, om ni vill. Eller lyssna snarare. Nu ska jag nog spela poker på Facebook. Meningsfullt och bra och så vidare. Det vet jag.

Så har brukar mina kvällar se ut, nu på lovet. Och ibland, när jag ligger här, funderar jag över viktiga saker som till exempel vad som händer efter döden. Det är en svår sak att svara på, det där. Har inte kommit på något svar ännu. Om jag kommer på det, då återkommer jag. For sure!

Dagens garv

Ni vet hur det är - en bild säger mer än tusen ord. Let's leave it there.

Alla års bild alla kategorier

Kungafamiljen

Just nu på SVT1: "Kungafamiljen 2008". Har inte sett en minut hittills och tänker såklart inte göra det heller. Egentligen, vilka i helvete då är intresserade av vad Sveriges mest meningslösa människor har gjort under förra året? Monarki är fan sämst. Lägg ner skiten. Och att man måste tilltala kungen och drottningen och allt vad det är med "ni" är ännu sämre. Vad har de gjort för att förtjäna det? Inte ett skit. Deras släktingar gjorde nånting på typ 1500-talet. Vem vet, nån i min släkt kanske tjänat fett med cash på illegal människohandel back in the days. Inte fan får jag några pris för det inte. Inte nånting. Nada. Zero.

Och, förresten, kungen går ju inte ens runt med en krona på huvudet. Det är fan det sämsta av allt.