Kändisbloggare!

Det kan jag numera kalla mig. Kändisbloggare. Känns bra. Jag är right up there med Schulman, Blondinbella och allt vad de heter. Det är dem och jag. Jag och dem. Känns fint. Bakgrunden till mitt nya epitet? Aight, här kommer den:

I torsdags eller fredags eller vadfan det var (har ingen koll på dagarna på lovet fan. Annandagen var det iallafall) besökte jag Sveriges framsida, tillika Rikets Enda Stad, Göteborg. Väl där, när jag satt på Burger King och avnjöt una hamburgesa, kom en man fram till mig. Han var väl runt 30-40 år gammal. Kom fram och sa "God jul och gott nytt år grabbar!". Tack detsamma, sa jag. Sedan tittade han på mig. Såg häpen ut. Imponerad, på något sätt. Som om han mött Gud. Lite så var det väl kanske. Iallafall: "Jag känner igen dig", sa han. Och jag blev glad och lite stolt över vad jag uppnått under bloggens korta livstid. Samtidigt känner jag en sjuk prestationsångest: jag måste fortsätta skriva bra. Måste fortsätta locka besökare. Måste fixa sponsorer och skit. It's a hard life, liksom.

Att mannen hade ett par trasiga glasögon, en sliten jacka och frågade om jag hade en femma efter han sagt att han kände igen mig förtäljer inte historien.