Oj, vilka Godfather-vibbar man får av den där bilden på Börje. Han sitter där, i en stol som hämtad från Antikrundan, med rynkig panna och iskall blick. Utan att röra en min. Och så pekfingret. Pekfingret! Med det rynkar han till tinningen lite extra. Han står inför ett viktigt beslut, Börje. Personen som sitter mitt emot honom är livrädd, han vet att Börjes hejdukar som omringar honom är redo att plocka ett finger så fort Don Salming tecknar för det.
Börje funderar länge och väl. Funderar, utesluter alternativ. Ser möjligheter. Utvärderar dem snabbt. Sedan bestämmer han sig: vi tar ett finger, idag. Och personen mittemot honom skriker och bönar och ber men Börje är som han alltid har varit; mycket bestämd. SWISCH! Så låter det när Börjes kumpaner hugger till. Och så är fingret borta.
Och så tar Börje bort fingret från tinningen. Fortfarande utan att röra en min. Han böjer huvudet bakåt, blundar försiktigt och somnar. Skönt. Väldigt, väldigt skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar