Ja. Det här är riktigt läskigt. Ibland när jag har på mina högtalare utan att lyssna på musik eller se på film eller något annat så kommer det röster ur dem. Det är oftast eller alltid en kvinna, ingen man. Hon pratar inte svenska. Ibland pratar hon något språk som låter östeuropeiskt. Nu senast pratade kvinnan norska. Hon pratar oerhört stelt och konstigt och det är inte många ord jag förstår. Inte några alls, faktiskt. Den språkbegåvning jag är till trots.
Vem är hon? Vad vill hon mig? Frågorna är många, svaren få. Alldeles för få. Och ibland när jag är som räddast blundar jag och sträcker mig mot powerknappen på högtalarna och trycker snabbt och hoppas att hon inte blir arg. Att hon inte våldsgästar mitt hem inatt. Att det här inte är det sista blogginlägget jag har möjlighet att skriva.
Det här skrämmer skiten ur mig. På riktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar